Designa en webbplats som denna med WordPress.com
Kom igång

Kaos eller ordning och reda

Vi blandar och ger. Först ut ett hundmöte som blev till totalt kaos då Sukis halsband gick sönder med ett snäpp och hon lämnade mig mållös (vilket sällan händer), chockad och tafatt ett par sekunder. Suki, lös och väldigt förvånad över hennes nyvunna frihet, rusade skällandes fram till det mötande ekipaget (kvinna med liten hund, i troligt flexikoppel eller möjligen långt koppel, bjäbbandes). Mitt hjärta tog ett skutt rakt upp i halsgropen på ett mycket obehagligt sätt. Ninja gick upp till nivå gul&en halv och skällde och slet allt hon kunde i sitt koppel för att ta sig fram till ekipaget hon också. Jag försökte få kontroll på henne samtidigt som jag var tvungen att gå fram för att fånga in Suki. När Suki kommer fram så lyfter Kvinnan upp den lilla hunden i famnen och Suki hoppade upp efter. Hjälp, tänkte jag, nu är det klippt, nu äter hon upp den! 

När jag närmade mig ( äntligen med Ninja under kontroll, eller nästan iaf) och med låg röst fyade Suki, så släppte hon fokus på hunden och lyssnade på mig istället och jag tyckte att Suki inte såg aggressiv ut, utan verkade mer nyfiken och hon skällde inte längre.  Hon lät sig också fångas in, oväntat lätt men såg bra skyldig ut och var nog oerhört medveten om att hon hade agerat fel, för hon var tyst, medgörlig och lugn när tog tag i henne. Lillhunden och matten verkade vara ok efter allt rabalder och jag kunde inte annat än att be tusenfallt om ursäkt för vad som hade hänt samtidigt som de promenerade vidare. 

Ja, jösses, vad hade ni gjort om ni varit i mina skor? 

Som kontrast till den storyn så var hundarna idag på besök hemma hos mina föräldrar. De låg så supersnällt väntades på handduken i hallen, så att leriga och blöta tassar fick torka en stund medan vi fikade under tiden. Därefter fick de komma och gosa lite med oss alla och fick förstås ett par gobitar eftersom de hade varit så duktiga och väntat. Sänder ett stort tack till tidigare kursledare Jan-Lennart än en gång för att han lärde mig hur viktig och effektiv väntaträning är. Det funkar verkligen!

Tävlingslydnadskursen är nu över för denna gång och jag är besviken på mig själv då jag lyckades med bedriften att bomma sista passet då hjärnan fått knäpp och trodde det var lördag (istället för torsdag), förlåt Carina, bästa kursledaren, för det! 

Vi tränar nu vidare vidare hemma under sommaren och hoppas kunna ställa upp i tävling i höst. I övrigt så njuter vi till fullo av försommarens härliga grönska.

Hundarna är piggare, gladare och busigare och själv känner jag hur energistapeln fylls på altereftersom solens strålar värmer mig.

Vi ser fram emot sommarens olika äventyr.

På återhörande!

Malin, Suki & Ninja

Suki skäms lite
Annons

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com-logga

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut /  Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut /  Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut /  Ändra )

Ansluter till %s

%d bloggare gillar detta: